Vi röjde i ateljén i förra veckan och jag hittade grejer i en låda efter farfar som legat undanstoppad i många herrans år. Däribland fanns det här kortet. Det pryder nu hyllan i mitt syrum och de två pojkarna som är så söta att det skär i hjärtat är min älskade pappa och hans bror. Det är den lockhårige gossen med spjuveraktig blick som är min pappa. Precis det där uttrycket hade han allt som oftast även i vuxen ålder och man känner med en gång igen honom i den där lille pojken. Fast han rakade oftast av sig håret eftersom han tyckte det var lite fånigt med de där änglalockarna.
På tal om de där änglalockarna, när pappa var liten bodde farmor och farfar i Vaxholm en tid, och när farmor var ute och gick med honom i barnvagn var det flera gånger folk kom fram och frågade om det minsann inte var kronprinsen som var ute och tog lite luft. Denna förväxling mellan lockhåriga gossar föll farmor mycket i smaken eftersom hon gärna ville vara lite fin i kanten och att få sin son förväxlad med Karl Gustav var ju inte allt för pjokigt. All likhet försvann med åldern dock och ingen förväxlade pappa med någon som helst kunglighet efter fyra års ålder….
We cleaned in the studio and in a box with stuff from my grandfather I found this lovely old picture of my beloved father and his brother. It’s the curly haired boy that is my father. He has the most adoring look in his eyes I think, full of mischief. Such a lovely photo and my dad must have been the most adoring child ever…
